Hemlöshetspodden

Välkommen till Hemlöshetspodden!

En podd från Göteborgs Stad. I Hemlöshetspodden pratar vi med människor om hur det är att leva i hemlöshet och hur Göteborg ska bli en stad där alla har en egen bostad.
Välkommen till hemlöshetspodden
I Hemlöshetpodden kommer vi prata om hur det är att leva i hemlöshet och hur Göteborg ska bli en stad där alla har en egen bostad. I detta första avsnitt pratar Fia Adler Sandblad från Adas teater med Maria Sundstedt, gruppchef för Center mot hemlöshet, Huldas hus och Villa söder, och Sofia Kuldius, koordinator för Center mot hemlöshet. Syftet med podden är att sprida kunskap om hemlöshet och att låta människor i hemlöshet få ut sina berättelser. Hemlöshet är en komplex fråga och ambitionen är att kunna belysa den från flera olika perspektiv, exempelvis genom forskning och statistik men också genom att vi får lyssna när personer i hemlöshet själva berättar om sin situation. I de första avsnitten får vi höra kvinnor som berättar om sina upplevelser av att leva i hemlöshet. Dessa avsnitt är inspelade på Huldas hus som är en öppen verksamhet för kvinnor i hemlöshet. Här kan de hitta en trygg plats med duschmöjligheter, tillgång till dator och telefon och billig mat. På frågan om vilka som lever i hemlöshet i dag berättar Sofia att det är en väldigt bred grupp. Göteborgs Stad utgår från Socialstyrelsens definition av hemlöshet som innefattar fyra kategorier. Här omfattas såväl personer som sover i tält, trappuppgångar och andra offentliga utrymmen som ungdomar som bor runt hemma hos vänner. Kartläggningar visar att hemlösheten minskar i Göteborg samtidigt som alla grupper inte räknas in i statistiken. Detta gör också att det är svårt att veta exakt hur många som faktiskt lever i hemlöshet i dag. Många personer söker sig till de idéburna organisationerna som beskriver ett hårt tryck på sina öppna verksamheter. Därför är det också väldigt viktigt att kommunen och de idéburna organisationerna har ett gott samarbete för att kunna finnas till hands för så många som möjligt. I Göteborg har det gjorts stora satsningar på Bostad först som innebär att en person som levt i hemlöshet under lång tid får en lägenhet och ett omfattande stöd. Bostad först kommer att vara ett tema för kommande poddavsnitt och du kan också läsa mer om det på webbplatsen centermothemloshet.goteborg.se. Fia pratar också med Per Fahlén som skrivit och framför poddens signaturmelodi ”Pernillas längtan” tillsammans med The power sisters. Per skrev låten till en boendedag och nu får den fortsatt liv genom podden. Han har fått mycket god feedback från personer som lyssnat på låten och berättar att det är precis så här det känns. Han menar att det är en skam att den mänskliga rättigheten till ett hem inte kan uppfyllas i en välfärdsstat som Sverige.
Del 1 - SIGNE
Signe är 26 år och har varit hemlös i snart ett år. Hon berättar att hon började ta hem personer som var hemlösa till sin lägenhet för att hon ville hjälpa dem och för att hon inte tycker om att vara ensam. Vid ett tillfälle blev hon misshandlad av en man som befann sig i hennes lägenhet och han vägrade gå därifrån. Det blev ett polisärende men det slutade med att Signe blev av med boendet på grund av misskötsel. Sedan dess har hon flyttat runt bland flera olika boenden och har även tvingats sova ute. På frågan om hur det är att vara hemlös berättar Signe att hon hela tiden tänker på vart hon ska sova nästa natt och hur hon ska klara det. Hon kan få panik vid tanken på att behöva vara ute hela natten. Vid tillfällen då hon tvingats sova på terminalen har hon blivit rånad och våldtagen och hon är rädd att detta ska hända igen. Ibland kan hon lägga in sig på en psykiatrisk avdelning över en natt för att ha någonstans att sova. Signe kommer från Alingsås och växte upp med sina föräldrar och syskon. Hon hade det jobbigt i skolan och kände sig ensam och utanför. Hon beskriver det som ofrivillig tvångsensamhet. Hon har alltid varit estetisk och hon dansar också mycket och har sysslat med många sporter. Nu när hon är hemlös åker hon ofta runt på bussar och tåg för att dämpa sin ångest men hon tar också många och långa promenader. Under promenaderna får hon mycket inspiration till sångerna hon skriver. Signe har en son som bor i familjehem. På grund av att hon inte har något fast boende har hon inte kunnat träffa honom på länge och hon saknar honom väldigt mycket. Det hon längtar mest efter är att få ett eget boende där hon kan få göra som hon vill, få laga mat själv, sova gott och inreda som hon vill.
Del 2 - GUNILLA
Gunilla växte upp i en familj med föräldrar och åtta syskon. Hon lever i Göteborg och har varit hemlös sedan 2013. Under åren har hon bott på olika boenden, hos vänner, men har också sovit ute på gatan. I dag har hon lägenhet genom Bostad först. Det säger hon har varit hennes räddning. Personalen förstår henne och hon känner sig mer trygg och har hittat ett antal sysselsättningar som betyder mycket för henne, som körsång och teater. 23 år gammal fick hon en son och har i dag tre barnbarn. Efter en jobbig relation var Gunilla varit rädd för att träffa någon ny partner och har därför levt som ensamstående under större delen av sitt liv. Det har varit både strävsamt och kämpigt men hon har också lärt sig mycket. Det är svårt att vara människa, säger Gunilla som önskar att de som bestämmer skulle vara mer lyhörda. Att de skulle se alla resurser och verktyg som människor har. Samhället, upplever hon, är ett legobygge som har skapats av myndigheterna för att människor ska formas efter det. De som inte klarar det, säger hon, blir bortkastade. De kan inte utvecklas på samma sätt som andra och kan inte använda samhället på samma sätt. Sådana människor får inte samma makt och blir också dömda av samhället. Gunilla har alltid varit intresserad av samhällsfrågor. Redan som femtonåring började hon lyssna och ta del av vad som händer i riksdag och regering. Nu skulle hon skulle gärna vilja jobba med något där hon kan påverka. Hon har lärt sig mycket som människa av att leva i hemlöshet. Hon har lärt sig överlevnadsstrategier, men också att se lösningar. Hon är nyfiken på livet och hon brukar säga till ”han däruppe” att ”jag är inte färdig ännu, du får vänta”. En önskan som Gunilla har är att organisationer som jobbar med sociala frågor slutar konkurrerar och istället stöttar varandra. Genom att samordna sig bättre kan de nå fler människor. En annan önskan är att de som bestämmer i samhället går ut i praktik och lever några dagar i det som de byggt upp. De behöver sova ute eller på boenden för hemlösa och leva på ekonomiskt bistånd en månad för att se hur långt pengarna räcker. De behöver förstå känslan som människor i sådana livssituationer har och de behöver fundera över vart resurser bör hamna. Gunillas budskap är att samhället tar tillvara kunskaper och erfarenheter som personer som levt i hemlöshet har och att alla människor ses som resurser, oavsett bakgrund. Alla människor är unika och kan bidra till samhället, om de släpps in.
Del 3 - YLVA
Ylva är född i Göteborg men har bott på olika ställen i Sverige under sitt liv. Övre medelklass kallar hon uppväxten. Familjen ägde ett hotell, de var kändisar inom societeten och Ylva umgicks med betydligt äldre personer. Sommarlovet mellan sexan och sjuan provade hon droger första gången. Hon berättar att hon har arbetat som mentalskötare och behandlingsassistent men också att hon återfallit i missbruk när livet blivit för svårt. Hon kallar det självmedicinering och säger att läkare och andra runt omkring henne håller med om att det är så hon använt droger. För att överleva på gatan är amfetamin nödvändigt, säger hon, även om påpekar att amfetamin inte är hennes drog. Amfetamin gör att hon kan hålla sig vaken och hålla koll på sina tillbehörigheter så att hon inte blir av med något när hon vistas ute. Ylva pratar om moral, vett och etikett och att inte vilja tappa ansiktet inför andra. Hon själ inte och tycker inte om att sova på ställen där hon vet att hon inte får vara. Hon berättar att tiden på gatan har lärt henne mycket och att hon planerar att sätta samman en ”Handbok i hemlöshet” med tips för andra i liknande situation. Relationer till män beskriver Ylva som problematisk. Det är svårt för kvinnor att leva i hemlöshet utan en man. Själv väljer hon oftast de stora, respektingivande männen som kan skydda henne. Samtidigt vet hon att samma män kan skada henne och skapa andra problem. Hon beskriver det som att tvingas bära ytterligare en ryggsäck utöver hemlösheten, där mannen är den andra ryggsäcken. Trots att Ylva varit med om mycket elände under sitt liv berättar hon om möten med goda människor. Hon kallar dem änglar som dykt upp när hon som mest behövt dem. De har hjälpt henne och lyssnat på henne och hon har fått lära sig att ta emot hjälp. Men sorgen inombords som kommer av att ha levt i hemlöshet under lång tid kommer hon nog alltid bära med sig. Inne i själen är man väldigt, väldigt trasig säger hon. Nu står Ylva inför en flytt, något hon ser som en nystart. Flyttlasset går till en annan del av stan där ingen känner henne och där hon kommer ha möjlighet skapa ett nytt sammanhang. Hon ser fram emot att kunna landa och jobba med sig själv. Att hitta trygghet i sitt eget hem och kunna låsa en dörr. Hon vill lära sig att ta hand om sig själv på egen hand. Hon vill sätta sig själv i första rum, skypa med sina barnbarn och hitta lugn och ro. Hon vill bli en i grannskapet, heja på grannar, gå ut och handla och kanske skaffa en hund. Hon säger att för att ge sig själv en chans att börja om måste hon bryta med allt det gamla. Först då kan hon börja styra skutan själv och inte bara åka med den.
Del 4 - ANNA
Anna har varit hemlös sedan 2015. Hon kommer ursprungligen från Norrland men flyttade ner till Göteborg för att komma ifrån sina grannar som hade missbruksproblem. Hon säger att till skillnad från många andra som hamnar i hemlöshet på grund av skulder hamnade hon i hemlöshet på grund av en granne med alkoholdemens. Hennes uppväxt var svår med en pappa som utsatte henne för sexuella övergrepp och en syster som hamnade i missbruk. Anna menar att detta har gjort att hon håller sig borta från droger men det har också fått henne att lita på människor. Hon säger att hon litar på precis vem som helst bara de har snälla ögon. Att leva som hemlös kvinna innebär för Anna en känsla av utsatthet. Hon berättar att hon varit utsatt för sexuella närmanden utomhus men också inne på Centralstationen. Hon kallar männen en grupp kvinnofridskränkare som är vana vid att ta över rodret när en kvinna lever i hemlöshet. Hon är fast besluten att inte leva med mer än en dålig man i livet och det har hon redan gjort; sin far. Hon säger att hon skickar bort männen och fortsätter att leva på gatan, som om det är hennes trygga kärna i livet. Anna menar att det är tryggare ute på gatan än inne på vissa ställen. Utomhus har hon mer utrymme och andra människor som ser vad som händer. Det svåraste med att vara hemlös är att bli placerad där det inte bara bor kvinnor, säger hon. Där det finns män som utnyttjar en svag situation. På frågan om vad hon tänker på när hon står och borstar tänderna på en offentlig toalett på kvällen säger hon att hon är stolt. Hon står och går rakryggad. Det här är inte ett ovärdigt sätt att leva, menar hon, utan ett sätt att säga ifrån till samhället. Hon är helt säker på att hon kommer att klara sig och är mer bekymrad över människor som har svåra missbruksproblem och inte får hjälp. Vad ska vi göra åt missbruksvården, undrar hon? För egen del längtar hon efter ett eget hyreskontrakt och att bygga sitt eget hem med kastruller och ett kök. Hon vill kunna fixa så att hon trivs och skapa en bekantskapskrets omkring sig.
Har du frågor, synpunkter eller får problem. Kontakta oss snabbt med ovanstående knapp.

Information
Kontakt

Center mot hemlöshet
Kronhusgatan 2C
412 21 Göteborg

  • 031 – 367 93 93
  • 0722 - 55 71 50
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Göteborgs Stad Logotype